Dagens i-land/u-landsproblem

Idag skadade min vän Anton sin fot på det sista trappsteget när han skulle gå ner för en trappa. Han fick mycket ont, och var inte säker på att alla ben i foten var hela så han begav sig till sjukhuset. Väl där berättade han vad som hade hänt och han fick det direktivet att han skulle ringa "sjukvårdsupplysingen". Konstigt kan man tycka då han redan var på sjukhuset. Men i alla fall, han lydde deras råd och ringde upp. Det han fick till svar var att de skulle ringa upp honom klockan sju. Ska Anton då behöva sitta på sjukhuset i två timmar och vänta på att någon i en telefon ska säga att han kanske har brytit sin fot och behöver träffa en läkare, i stället för att han på en gång kan träffa en läkare som kan säga om foten är bruten eller inte ... Jobbigt Anton! Tänk på dem som inte har sjukvård! Som får gå med brutna fötter, utan att kunna göra något åt det.


Här är den skadade mannen, men så här glad var han nog inte när han ringde sjukvårdsupplysingen.

Hejhej dådå!